♥

Julafton hemma hos oss så varför inte ta och fira in det nya året här också?

Trots att energin är nere på noll och jag har ont både här och där så ser jag fram emot det något enormt, det är ju detta jag älskar. Att få laga mat och bjuda på middagar.

Så det kanske inte är så svårt att gissa vad jag sysselsätter mig med just nu, letar recept & planerar dukning.

Klänning får bli det som blir om det ens blir någon sådan. Snickrar ihop något jag hittar i garderoben och hoppas på att det ser någorlunda bra ut.

 

2013 kommer bli ett bra år, det är jag säker på. Har redan kommit på ett nyårslöfte att hålla, jag som sällan har löften.

Har redan smygstartat med en fin överraskning från en vän.

Första julen hemma hos oss, julmat i överflöd och alldeles för mycket klappar under granen.

Lyckades för en gångs skull att inte äta mig proppmätt, kan bero på den minskade platsen för mat i magen :) Missade dock Kalle Anka då jag var tvungen att inta sängläge för att hålla mig vaken ytterligare någon timma.

 

Tomten vandrade kring huset och knackade på fönstret, William var väldigt skeptisk och tyckte inte att Tomten skulle komma in men när han väl förstod att klapparna i säcken var till honom så gick det till och med bra att sitta i Tomtens knä för korttagning. När Tomten gått igen var det dags att öppna resten av alla paketen och det tog sin tid.

Vi räknade aldrig klapparna adresserade till William men det var säkert bort åt en 20st, dvs alldeles för många :)

Men med verktygsbänk, verktygslåda, gungdjur, fotbollar, trumset, snowracer, kläder, böcker och massa andra leksaker så kan man som 1,5åring inte vara annat än nöjd.

Mamma & Pappa hade också varit snälla i år för under granen fanns både presentkort, hockeybiljetter & en Ipad bland paketen.

 

En jättefin kväll med nära & kära men så skönt när vi fick slänga oss i soffan och bara vara :)

Lägger upp ett inlägg med bilder senare, nu väntar en kväll med besök av vänner och en morgondag med minimum hos svärmor och biobesök.

Tog en paus i allt vad jul heter och bakade Kanelsnurror, för första gången i mitt 24åriga liv :)
Tackar min vän Kitchen Aid för hjälpen och William för provsmakning.

 

Igår blev det en oplanerat stressig dag. 40min efter att jag lämnat på dagis ringer telefonen och W var visst dålig i magen. Åker och hämtar en kille full av spring i benen som inte var de minsta sjuk alls men i vinterkräksjuketider tar alla det säkra före det osäkra så vi fick bege oss hem igen. Missade hela julfesten gjorde han också :/. Tur att han fick komma och leka på dagis idag innan det lååånga jullovet.

Vi spenderade eftermiddagen i Skövde med att handla de sista klapparna och hämta hem en soffa så att alla rumpor får plats på julafton.
Sprang runt som en tok i huset och städade också vilket jag i stort sett gör varje dag men man vill ju ha det julefint :)
Så när kvällen kom och jag satt med lillkillen i soffan försvann plötsligt min syn, jag kunde inte fokusera på varken tv:n, telefonen eller andra objekt. Sjukt läskigt.
Fick iaf på W pyjamas och ordnat med välling sen small det till i huvudet och värken kom, obehaget fortsatte med att vissa fingrar domnade bort och en bit av tungan.
Hmm.. creepy men idag är allt bra igen :)

 

 

Vi är så nyfikna på vem som gömmer sig i magen just nu och tycker att minst 8 veckor är väldigt lång tid för att få ett svar :)
Jag tror fortfarande att det är en liten kille men vi undrar vem du är lik, om du liknar storebror, om du är en liten knubbis eller har långa kycklingben precis som William.

Jag tänker då och då på förlossningen, hur jag kommer reagera den här gången. Hur lång tid det kommer ta, vilken smärtlindring jag kommer behöva och hur jag kommer må efteråt.
Jag är förväntansfull och ser fram emot ännu en förlossning men samtidigt skrämmer det mig.
Med William var jag ju så "duktig" och var hemma länge innan jag åkte in eller jag förstod ju aldrig att det var dags och att gå hemma med värkar från 8 till 11 kanske inte är så länge ändå. Jag var ju öppen 8cm när vi väl kom till förlossningen och sen gick allt väldigt fort. Då visste jag ju inte vilken smärta som tydde på förlossning, det vet jag ju nu. Därför är jag rädd att jag vill åka in vid minsta lilla ont och behöva åka hem igen, något av det sista jag vill vara med om.

Något annat som jag tycker är jobbigt är tanken på att Christoffer inte skulle vara hemma, att han skulle vara alldeles för långt bort för att hinna hem. Att jag står här själv med värkar med en liten kille på 19mån och en hund vid min sida. Att jag ska försöka hålla inne smärtan samtidigt som jag ordnar barn/hundvakt och sedan tar mig in till förlossningen.
Att föda själv skärmmer mig inte, bara vägen dit. Givetvis skulle det göra ont i mig om inte C var med när vi får se vår bebis för första gången men jag överlever den tanken.

Att alla säger att förlossning nummer 2 liknar nummer 1, att det går både fortare och lättare - det tror jag inte på.
Jag är inställd på att gå över med några dagar, ett längre värkarbete och en tuffare förlossning.
Vill ni läsa om när William föddes hittar ni den förlossningsberättelsen i kategorin till höger :)

Om några veckor, strax efter årsskiftet vill jag gärna att ni deltar i min gissningstävling om när bebis tittar ut och om det då blir en pojke eller flicka :)

Just nu behöver jag en paus från allt, jag kräks upp min trötthet och gråter bort min besvikelse när inget blir som jag vill.

Ikväll när mitt stora hjärta kommer hem tänker vi slänga oss i soffan med varsin pizza, för idag är en sådan dag.
MUMS!

Behöver hjälp. Ska förstora en utav bilderna i julklappssyfte men kan inte bestämma vilken så vad tycker ni?
1 eller 2? Och ja, jag stör mig också på skuggorna som jag inte orkar redigera bort!

 

Är dessa sköningar! Ångrar så att jag inte rotat fram dem förren nu, då hade jag kanske sluppit dessa svullna blodkärl & åderbrock?
Det är lätt att vara efterklok...

 

För ett tag sedan gjorde jag en liten annonsering på Facebook om vad William (jag) önskade sig i julklapp, ett gungdjur från Dinglisar och W's farmor nappade och klickade hem.
Jollyroom har på sin blogg alltid nya spännande tävlingar med fina vinster i potten där jag brukar vara med och tävla och för någon vecka sedan dök denna tävling upp: Vinn ett gungdjur.
Jag tänkte att denna tävlingen borde jag ju egentligen inte vara med i eftersom vi redan har ett sådant djur som väntar under granen men eftersom det var en rimtävling och jag älskar att rimma så kunde jag inte låta bli.
"Ja, det skulle ju vara så typiskt om jag vann just detta" hann jag tänka ett antal gånger innan jag skickade in mitt bidrag.
För några dagar sedan trillar det in ett mail från just Jollyoom med texten: Grattis, du är en utav vinnarna i vår gungdjurstävling.
Behöver jag säga att jag knappt blev glad över detta? Min fantastiska tur i oturen, suck.

Så om någon är sugen på denna söta lilla giraff som just nu är slutsåld hos Jollyroom så går det alltså att få tag på hos mig.
Lägger in mitt vinnande rim också, dumma, dumma rim!