Längtan
Jag längtar efter våren, efter solen, efter värmen. Lät mig luras utav vinterns lömskhet, trodde på en ny årstid.
Blev besviken som så många gånger förr, slagen utav kylan. Det knastrar åter igen utav vitt puder under tunna skor som är ämnade för varmare dagar.
Skinnjackan får vänta, vintern kom tillbaka. Vår, jag saknar dig!
Blev besviken som så många gånger förr, slagen utav kylan. Det knastrar åter igen utav vitt puder under tunna skor som är ämnade för varmare dagar.
Skinnjackan får vänta, vintern kom tillbaka. Vår, jag saknar dig!
Lilla O
So am I still waiting
Vi är kvar här, fast mellan fyra väggar och ute skiner vårsolen. Hoppas det är vår när vi kommer ut!
Läget är stabilt och enligt mig bättre. Oliwer har vart utan syrgas sen imorse och har syresatt sig bra på egen hand, han är betydligt mycket mer vaken och nyfiken än innan och säger till när det är dags för mat!
Sonden är fortfarande kvar men har inte använts alls idag, har kört via den på natten så att lillkillen får vila så mycket som möjligt.
Barnläkaren som var inne tidigare idag sa att ifall O vart lite äldre hade vi fått åka hem men eftersom han är så liten vill dom ha kvar oss lite till. Det finns fortfarande ljud på lungorna och en del indragningar vid inandning men det går ändå framåt. Jag hoppas så att vi är hemma innan helgen kommer för just nu är mitt hjärta i tusen bitar.
Jag saknar William! Och han saknar sin Mamma.
Det gör verkligen ont och tänker jag för mycket kommer tårarna igen.
Läget är stabilt och enligt mig bättre. Oliwer har vart utan syrgas sen imorse och har syresatt sig bra på egen hand, han är betydligt mycket mer vaken och nyfiken än innan och säger till när det är dags för mat!
Sonden är fortfarande kvar men har inte använts alls idag, har kört via den på natten så att lillkillen får vila så mycket som möjligt.
Barnläkaren som var inne tidigare idag sa att ifall O vart lite äldre hade vi fått åka hem men eftersom han är så liten vill dom ha kvar oss lite till. Det finns fortfarande ljud på lungorna och en del indragningar vid inandning men det går ändå framåt. Jag hoppas så att vi är hemma innan helgen kommer för just nu är mitt hjärta i tusen bitar.
Jag saknar William! Och han saknar sin Mamma.
Det gör verkligen ont och tänker jag för mycket kommer tårarna igen.
RS-virus
I fredags efter storhandling sprang vi på svärmor med sambo. Det kikas ner i vagnen på en nyvaken liten Oliwer varpå svärmor lite fint säger att han nog behöver komma till akuten.
Förkylningen han dragits med sen i början av veckan har stegrat lite och vår lillkille har det lite kämpigt med andningen. Efter lite kontroller och 5 inhalationer blir vi tillslut hemskickade med en önskan om återbesök följande dag.
Natten flöt på, snuddade på att ringa ambulans vid ett tillfälle men avvaktade. Inne på akuten igen, ny barnläkare, ingen tvekan. Vi blir inlagda.
Så nu ligger vi här, jag och min lilla fighter. Just nu är han utan syrgas som sattes på igår runt 19, skönt att slippa alla sladdar men misstänker att den snart åker fram igen.
Har fått direktiv om att vi kommer bli kvar både idag och imorgon och visst är det väl bra att vara på rätt plats, det lugnar Mammahjärtat men ändå...
Jag hatar sjukhus, blir liten och otrygg, osäker. Förstår inte alla ord och kan mest bara flyta med i vad som sker.
Jag hatar att vara ensam, bli utelämnad på en sån här plats men ibland måste man bita ihop trots att tårar faller!
Jag saknar min stora lillkille något enormt, känns som att jag sviker honom men jag vet att han har det toppen hos Farmor. Det gör liksom ont bara utav att tänka på hans namn, då kommer klumpen i halsen och ögonen vätskas.
Så fort vi blir utskrivna måste jag uppsöka läkare, helst innan det. Mina bihålor mår långt ifrån okej, jag mår inte alls bra men liten går först, I'll wait!
Håller tummarna för att natten ger mig lite sömn, jag sov som mest 30min i sträck inatt och sedan några minuter här och där. Det är kämpigt och slitigt, förjävligt. Men snart är det förhoppningsvis slut på eländet!
Om jag alltså varit frånvarande har ni nu här min anledning but I'll be back, stronger than ever! ♥
Förkylningen han dragits med sen i början av veckan har stegrat lite och vår lillkille har det lite kämpigt med andningen. Efter lite kontroller och 5 inhalationer blir vi tillslut hemskickade med en önskan om återbesök följande dag.
Natten flöt på, snuddade på att ringa ambulans vid ett tillfälle men avvaktade. Inne på akuten igen, ny barnläkare, ingen tvekan. Vi blir inlagda.
Så nu ligger vi här, jag och min lilla fighter. Just nu är han utan syrgas som sattes på igår runt 19, skönt att slippa alla sladdar men misstänker att den snart åker fram igen.
Har fått direktiv om att vi kommer bli kvar både idag och imorgon och visst är det väl bra att vara på rätt plats, det lugnar Mammahjärtat men ändå...
Jag hatar sjukhus, blir liten och otrygg, osäker. Förstår inte alla ord och kan mest bara flyta med i vad som sker.
Jag hatar att vara ensam, bli utelämnad på en sån här plats men ibland måste man bita ihop trots att tårar faller!
Jag saknar min stora lillkille något enormt, känns som att jag sviker honom men jag vet att han har det toppen hos Farmor. Det gör liksom ont bara utav att tänka på hans namn, då kommer klumpen i halsen och ögonen vätskas.
Så fort vi blir utskrivna måste jag uppsöka läkare, helst innan det. Mina bihålor mår långt ifrån okej, jag mår inte alls bra men liten går först, I'll wait!
Håller tummarna för att natten ger mig lite sömn, jag sov som mest 30min i sträck inatt och sedan några minuter här och där. Det är kämpigt och slitigt, förjävligt. Men snart är det förhoppningsvis slut på eländet!
Om jag alltså varit frånvarande har ni nu här min anledning but I'll be back, stronger than ever! ♥
