I år har jag & C bestämt oss för att inte köpa några julklappar till varandra. Detta ändrades senare till att vi skulle köpa det gulligaste vi kunde komma på för 200:- och helt plötsligt står det ett stort paket på köksbordet med lappen "öppna", alldeles för tidigt.

Det har vart strul med CSN, med mitt jobb, med Williams förkylning och det mesta har kännts grått och trist.
Jag har med andra ord vart ganska nere och dunderförkyld till råga på allt. Foglossningen har gjort sig påmind då jag vart tvungen att promenera till dagis för lämning/hämtning, en promenad som totalt tar mig 1.5h i ankgång. Jag går gärna men fogarna håller tydligen inte med så jag har haft ONT.

I tisdagsmorgon hoppar Christoffer ut från duschen och slänger ur sig "du kommer bli så jävla glad sen", jaha tänker jag. Nu har han skrivit något på spegeln som troligtvis redan försvunnit tills jag hunnit komma att duscha men tanken var ju god.
Samma kommentar kommer i telefonen när jag vankar hem från dagis med William. Men gud, vilket tjat. Visserligen uppskattar jag små kärlekshälsningar men kanske inte just när jag försöker se så normal ut som möjligt där jag vaggar fram.

Hemma och kommer in i köket där ett stort paket med guldsnöre möter mig på köksbordet, nästan för fint för att öppnas. Men lappen var tydlig, ÖPPNA!
Och där fanns den, min alldeles för tidiga och alldeles för dyra julklapp.
Som jag längtat och drömt, nu är den min ♥