På allmän begäran, här har ni mig :)

 

Eller tidig morgon, det väljer ni själva.
03.30 tyckte Williams förkylning att det var dags att vakna, som alla dagar denna veckan.
Gallskriker och ska absolut inte sova, allt är bara AJ.
05.00 somnar han sittandes mitt i vår stora säng, gullfisen!
I detta gallskrik, hostande, snorande och ajande så fick jag för mig att uppdatera min Facebook-status:

Sömn är ett minne blott när William sin förkylning fått.
I en månads tid har jag nu mera levt Zombie-liv.
Vägrar äta och hostar som en tok och på denna ständigt rinnande näsa blir jag inte klok.
När nappen ska in åker den ut med detsamma, har jag sagt att det är underbart att vara Mamma? ♥

08.00 satt jag med telefonen i högsta hugg, jag skulle få en tid till vårdcentralen!
"Vi är tyvärr fullbokade", men kom och skjut mig också. På något sätt lyckas vi ändå få en tid så på med kläder och ut i bilen. Brum, brum.
Öroninflammation i bägge öronen, finally! Nu blir det medicin tänkte jag och medicin blev det.
Kåvepenin i 5 dagar TJOHO, nu ska det bli ordning på torpet :D

Får väl tillägga att det är mindre kul att försöka tvinga i snoddas medicinen men måste man så måste man, tur att han älskar mig ändå :)

I år har jag & C bestämt oss för att inte köpa några julklappar till varandra. Detta ändrades senare till att vi skulle köpa det gulligaste vi kunde komma på för 200:- och helt plötsligt står det ett stort paket på köksbordet med lappen "öppna", alldeles för tidigt.

Det har vart strul med CSN, med mitt jobb, med Williams förkylning och det mesta har kännts grått och trist.
Jag har med andra ord vart ganska nere och dunderförkyld till råga på allt. Foglossningen har gjort sig påmind då jag vart tvungen att promenera till dagis för lämning/hämtning, en promenad som totalt tar mig 1.5h i ankgång. Jag går gärna men fogarna håller tydligen inte med så jag har haft ONT.

I tisdagsmorgon hoppar Christoffer ut från duschen och slänger ur sig "du kommer bli så jävla glad sen", jaha tänker jag. Nu har han skrivit något på spegeln som troligtvis redan försvunnit tills jag hunnit komma att duscha men tanken var ju god.
Samma kommentar kommer i telefonen när jag vankar hem från dagis med William. Men gud, vilket tjat. Visserligen uppskattar jag små kärlekshälsningar men kanske inte just när jag försöker se så normal ut som möjligt där jag vaggar fram.

Hemma och kommer in i köket där ett stort paket med guldsnöre möter mig på köksbordet, nästan för fint för att öppnas. Men lappen var tydlig, ÖPPNA!
Och där fanns den, min alldeles för tidiga och alldeles för dyra julklapp.
Som jag längtat och drömt, nu är den min ♥

 

Tack för den, gör livet surt för någon annan istället, dumfan!
Jag är arg, bitter och mina hormoner vill bryta sig ut och slå sönder något.
Här läser man in kurser i tron om att CSN kommer betala ut studiemedel som vanligt meeeeeen icke sa nicke!

Du har 7.5 poäng och saknar därmed 2.5 poäng under de 11 veckor du studerade 2009!
MEN vem berättade det för mig då när jag hoppade av psykologikursen för att flytta till min kärlek, vem sa till mig att jag inte skulle komma att få studiemedel när eller om jag började studera igen. VEM?!
Jag frågade då snällt tanten på andra sidan luren hur jag kunde sakna poäng som jag inte ens hade möjlighet att ta då vi endast hade en tenta vilken jag klarade.
Ja, då tyckte hon att jag bara skulle läst det första fem veckorna utav kursen.

Men det är ju alltid trevligt att studera utan inkomst, att leva på luft liksom.
CSN's lösning på detta är att jag fort ska tenta av en utav de kurser jag läser så att jag kan få studiemedel igen, noshit! Jag behöver inte pengarna medan jag läser då eller? Det är inte direkt så att jag kommer få betalt efter att kurserna är slut.

Dagens psykbrott går alltså till CSN(!)

Är tagna och beställda :)
Insåg att det var mycket lättare förra året när William bara var 4-5mån, då kunde jag plocka fram vilka kläder jag ville och få honom snällt titta in i kameran. Nu gick det väl sådär, att försöka fota en superkrasslig 16månaders vilding var visst inte så lätt ändå. Nåväl, huvudsaken är väl att det blev några kort tagna över huvudtaget.
Tycker julkort är en fin och mysig tradition men kanske lite bortglömd? Jag vet hur jag älskade att hämta posten varje dag som liten och se om någon ny julhälsning trillat ned i lådan och sen få lägga i den i Mammas speciella julkortsväggbonad (om det ens finns sådana).
Jag förväntar mig inget julkort i år MEN om ni sitter på ett över och inte vill kasta det så skänk då en tanke till mig, jag skulle bli väldigt glad :)
(Om ni inte har min adress så får ni den mer än gärna för en så god sak som julkort)

 

Igårkväll efter att ha vart feberfri HELA dagen slog den till igen, tempen stannade på 38.5 så det fick bli alvedon innan William fick inta sängläge. Hemska hosta som inte försvinner också, eftersom man inte ska ge hostmedicin till små smurfar värmde jag istället 1dl vatten och blandade med 1tsk socker som han fick dricka. Verkade faktiskt hjälpa :)

Själv försökte jag lindra min hosta med tee och garderobsrensning. Slängde ut ytterligare lite utav lilleputts kläder på Tradera & en del FB-grupper. Känns meningslöst då jag ändå inte tycker man får något för det men alla kläder vill jag inte skänka bort och heller inte spara på.
Tänke slänga ut några av mina plagg också, har visst en hel del klänningar som bara hänger där och ser ensamma ut.
Sorterade ut de minsta plaggen också, 50-56 och konstaterade att ja, det syns att vi fick en liten prins sist :)
Ikväll kommer mitt stora hjärta hem från Norge och imorgon får vi förhoppningsvis lite egentid på kvällen, funderar på att prova den nya upplevelsegolfen inne i Skövde.

Nu ska jag göra mig till människa så gott det går och sedan pyssla lite med städning och julkortsfotografering :D

Igår kväll runt 22-tiden, strax efter att jag och C lagt oss under täcket gnyr det till från babyvakten och jag hör att något inte stod rätt till, andningen från vårt lilla hjärta är aningen ansträngd så både jag och C går upp och in till William.
Lillkillen sitter upp i sängen och letar efter nappen samtidigt som han låter lite knas vid varje inandning, som att han inte riktigt får luft, som vid ett astmaanfall.
Tar med mig son och sambo och sätter oss i soffan en stund och vi ringer 1177. Får rådet att gå ut i friska luften så bäddade ner William i nya vagnen med åkpåse och mitt duntäcke över.
Tillbaka in i värmen tycker jag fortfarande inte att det blivit någon förbättring så vi bestämmer oss för att åka in till akuten bara för att vara på den säkra sidan.
Ingen kö i väntrummet och en sköterska ropar upp oss ganska snabbt.
Bra puls, fin syresättning, ingen avvikande kroppsfärg men fortfarande skällande inandning.
Doktorn anländer efter en stund och konstaterar "Falsk krupp", en virusinfektion intill luftrören som sätter sig på stämbanden.
Vi får vänta på sköterskan, William får inhalera, vänta en kvart och inhalera igen, vänta på doktor som lyssnar på hjärta/lungor och säger att det låter bättre. Får åka hem och sova vad som är kvar av natten.

Även om läget inte var allvarligt kände vi att det var bättre att åka in och få ett svar istället för att ligga undrandes hela natten. William var så himla duktig och vi är stolta föräldrar till vår stjärna!

Själv har jag drabbats av förkylningsskit! Halsont, hosta och ont i öronen, som alltid när jag blir sjuk!
Dessutom anar jag ögoninflammation...

Nu ska jag och vovven min krypa under täcket och hoppas på att William får sova gott inatt och slipper andningsbesvär :)

Hemma hos oss.
Det mesta är än så länge bara tomma skal och färdiga väggar men så småningom ska även dessa rum få lite personlighet :)

 

 

 

Då uppdaterar vi med en bild på magen. Bilden från v.25 blev lite mer åt v.26 så jag hoppar över en veckobild :)

 

Den här filten från Elodie details fick följa med mig hem från stan igår, en liten present från Mamma till Mini.
Blev också handlat lite julklappar så snart är den biten färdig fast färdig blir man väl aldrig.

Har en febrig son hemma idag vilket har resulterat i att vi mer eller mindre bott i soffan eller jag i soffan och han i mitt knä. Är det konstigt att jag känner mig seg? Fick energi till att slänga ihop lite pannkakor iaf.
Och så har jag lyckats bli av med ännu fler möbler via blocket, den här gången var det vårt matsalsbord + stolar som fick flytta ut. Nu är det bara vagnen kvar som förhoppningsvis hittar en ny ägare inom kort.

Jag vill ju byta vagn, igen. Klart Mini ska få en ny vagn även om storebror kommer provåka den innan det är dags att bädda för bebis.
Första vagnen hade fyra fasta hjul, andra vagnen två fasta bak och två mindre svängbara fram, tredje och nuvarande har fyra stora hjul med svängbara framhjul och vår sulky har svängbara hjul fram...
Nu har jag snöat in mig på Brio Happy, love the innertyg som vi även har på en av vagnarna här hemma.
Undrar dock hur det känns att gå tillbaka till fasta när man kört svängbara en lång tid?
Nåväl, på lördag åker vi och kikar och kanske kommer vi hem med ännu en vagn. Har för tillfället 3 stycken ståendes här hemma och sambon börjar bli mer och mer trött på mig och mina vagnar.

 

 

 

 

Jag har kanske sagt det tidigare, att vi håller på med renovering. Precis överallt och ingenstans känns det som.
Vi vill bli klara till jul då tomten förhoppningsvis kommer och knacka på i stugan.
Att det ligger penslar, tapeter, spackelspadar och verktyg huller om buller gör mig smått galen, det blir liksom "Nej", "Ajja", "Lägg tillbaka den" och hur lätt är det för en busunge att ta till sig de orden?

Igår fick vi upp all renoveringstapet på väggarna till hallen och idag började jag måla, William hjälpte till och lyckades ändra färg på en utav napparna. Det är inte helt enkelt att renovera med en son med spring i benen och kli i fingrarna but I'll do my best.
Tanken är att överraska min käre sambo när han kommer hem ikväll, en målad hall = mindre jobb som återstår för honom.
Om jag bara kunde lära mig tapetsera också. Jag kanske skulle ge det ett försök? Fast med så dyr tapet kanske det inte är läge att försöka, fast å andra sidan, försöker jag aldrig lär jag mig aldrig och jag måste ju misslyckas för att faktiskt lyckas...

Eftersom min kamera tycker att batteriet behöver laddas och jag inte orkar plocka fram laddaren så blir det inga bilder just nu. Ni får på det färdiga reslutatet sen, om det blir något :)

De senaste dagarna har verkligen vart tunga, min energi finns inte längre och jag har mer eller mindre vaknat och lagt mig som en zombie. Den lilla glöd som funnits har jag gett William och samtidigt försökt hålla ordning på huset. Det är tufft att inte känna igen sig själv.
Sammandragningarna har avlöst varandra, speciellt när jag jobbat och lyft tunga lådor. Fötterna värker och jag känner mig smidig som en överviktig flodhäst.
Jag märker att kroppen tar hårdare på denna graviditeten men om några månader är vår skatt här och allt kommer åter igen vara värt det.

Det som gör mig ledsen är när folk inte förstår. Jag är inte gigantiskt, många ser inte ens att jag är gravid, jag vet. Men jag känner ändå hur ont allt gör, varje extra knäböjning och lyft. Jag lyssnar inte på min kropp pga er, oförstående. Jag biter ihop som ni tycker jag ska göra, försöker lite till och är sen istället dödstrött och då blir jag tråkig? Jag vet inte hur mycket som förväntas av mig men jag försöker hålla huvudet högt.

Det gör ont i mig att känna mig så otillräcklig, dålig och ful vilket jag innerst inne vet att jag inte är.
Jag vet att jag gott och väl räcker till, jag är bra och jag ser inte så illa ut, det finns dom som har det värre...

 

Det är dålig ordning på bilderna i kategorin "Magen växer", får bli bättring på det.
Tills dess får ni förra veckans magbild här för V.25 (går ju in i v.26 idag).

Tycker fortfarande magen är liten. Man har ju fått höra hur stor man blir med andra barnet och ja, snart kanske det bara säger pang, bom, pang och så sitter jag här med en kalaskula?
Mig spelar det ingen roll så länge vår Mini mår bra där inne :)
4kg + står vågen på efter 25 fullgångna veckor, vi får se vart det hela slutar.