I torsdags gick jag in i V.20 - halvvägs! Jag undrar hur det kan ha gått så fort? Det var ju nyss som Christoffer fyllde 21 och fick världens finaste överraskning.

Halvvägs och 1kg plus på vågen. En mage som det knappt går att skilja på mellan bebis och lite för mycket av de goda. Inuti magen är det lugnt, några buffar då och då. Jeansen börjar bli obekväma och när jag inte är bland folk glider jag oftast runt i betydligt skönare plagg och jag som är en riktig jeanslover!
Tankarna om vem bebis är snurrar runt, likaså om hur stor jag kommer bli, hur ont det kommer göra, hur mycket min rygg ska klara av innan jag bryts på mitten.
Namn har inget större fokus, ingen hysteri eller panik. Vi vet vad vi tycker om men inget är bestämt eller föreslaget, Mini helt kort och gott.
Halvvägs och det är halva vägen kvar, minst.