Att vara gravid innebär ju att man har någon annans liv i ens händer, rätt fantastiskt.

Oftast är en graviditet efterlängtad, planerad och välkommen men ibland vänder den upp och ner på hela ens värld. Att stå bredvid någon som bär på ett annat liv, som bär på tvivel är inte lätt. Vilka råd har jag rätten att ge, jag som bär på något planerat om än överraskande? 

Jag som alltid sagt att jag inte skulle kunna ta någons liv men om det ändå inte kan bli det livet man vill ge, hur gör man då? Bär man med sig en saknad av något som en gång fanns, något som var tänkt att bli en del av ens liv eller försvinner känslan för det som en gång var?

Känner man skam för att man inte vågade lita på sig själv i valet man gjorde då?

 

Jag har stått vid sidan om förut, sett en vän välja bort ett liv. Det var ett självklart val redan från början, inget stämde och allt var fel men nu då? När valet inte är lika uppenbart och så mycket ställs på spel, hur finns man där då när någon vill ha råd? Jag är bra på att bara lyssna och finnas där men ibland krävs något mer, mer än vad jag kan ge. Speciellt i min situation.

 

 Fina vän, jag älskar dig oavsett