När det finns tid att säga hej

Om någon tittar in och undrar hur vi har det så börjar jag med att säga Hej!
Vi andas, lever och mår bra men tiden att sitta ner framför en dator finns inte riktigt.

Oliwer har hunnit bli 3 månader och 5 dagar. Han är 62.5 cm lång och väger 5520g.
Hans ögon förtrollar mig, dom är stora och nyfikna och väldigt sällan stängda under dagtid.
Han kräver uppmärksamhet, han ogillar att vara ensam men det har blivit bättre. Så fort han får ögonkontakt med någon skiner hela han upp i ett stort leende och han pratar mest hela tiden.
Han sover nätterna igenom och har gjort sedan han föddes, med det menar jag att han sover ungefär 9 timmar med samanhängande sömn, jag klagar inte!
Han äter nu mera bara ersättning, det är vad som funkar bäst för oss.


William är snart tonåring, tar studenten och flyttar ut. Även om han bara fyller två i sommar så hänger jag inte med.
Han växer så otroligt mycket och det går i rasande fart. Från att ha varit mindre än lillebror till att nu vara en självgående individ. Hans grej är att prata, det gör han hela tiden och han pratar bra, bättre än många andra i hans ålder. Varje dag lär han sig nya ord och meningar, han suger åt sig som en tvättsvamp.
Just nu är han i full gång med att ta knäcken på oss, han testar gränser och trotsar hela tiden och lyssnar inte ett smack på vad vi säger.
Han tycker mycket om sin lillebror som fått namnet Ålle, håller gärna i honom, pratar med/om honom och ger honom nappen när han är ledsen.


Så, vi lever, andas och har det bra men just nu tar jag mig inte tid att skriva. Jag tittar ofta in hos er jag följer, vill veta att ni mår bra.
Någon dag kanske det börjar ramla in inlägg här igen men det finns så mycket annat...

Kram på er!
 



bloglovin